Kvinnlig superhjälte

Idag fick vi för oss att vi skulle cykla till Täby C men problemet var att en av våra cyklar hade för låg sadel. Då tänkte jag instinktivt att jag hade glömt att säga till min man att göra det. Men så tänkte jag: -Varför kan inte jag?
Jag gick ut till garaget och fick letade upp en skiftnyckel och började sedan att bearbeta den fastrostade skruven. Oftast i filmer brukar män slå med skriftnyckeln på skruven och så gjorde jag. Och vips gick det att skruva. Jag kände mig som en riktig superkvinna. Min dröm är att vara en sådan  där superkvinna med ett spännande jobb. Om jag fick sadla om och hade pengar så skulle jag skola om mig till civil utredare och jobba hos polisen. Jag skulle vilja vara ett mellanting mellan Lena Endre i Beckfilmerna och Carrie-Anne Moss i Matrix. Jag skulle glida in sådär mystiskt i ett par snygga jeans och vit skjorta - sportigt snygg och redo att lösa brott. Mina tankar suddades bort när jag gick in genom dörren och sa till mina döttrar: -Nu har mamma fixat sadeln. Jag fick nästan inget svar. Samtidigt blev jag nöjd. För mina döttrar är det lika naturligt att deras mamma ställer sig och meckar med cykeln. Vi har lyckats. Tiden är borta när kvinnan ber sin man att skruva och när han gör det får han så mycket beröm för att han var så duktig. Eller var det så att kvinnorna förr var lite lata och bara spelade på sin kvinnlighet. Skit samma för jag vill vara en självständig kvinna och jag vill att mina döttrar blir det. Jag vill inte gå och vänta på att min man ska komma hem från jobbet för att jag ska kunna cykla. 
 
 
 
 
Beck Carrie-Anne Moss Lena Endre kvinnlig superhjälte
0 kommentarer